Valpköparnas Berättelser 

 

ALBERT 

 

Hej, här kommer en hösthälsning från mig Albert (okej,

mitt riktiga

namn är Zelandonis F-Beyd-Pa Valentin):



Min matte, husse och lillhusse

har stora krav på mig - det ska gosas,


pussas och så berättar de hela tiden hur mycket de älskar mig. Varje


dag, fast ibland får jag hjälpa till att påminna dem lite, jag vet ju


att det är viktigt för dem att få gosa med mig och min fina päls.


Men jag gör så mycket mer än så - på helgerna gillar de att gå långa


skogspromenader och då visar jag vägen, håller koll på att alla är med


och kollar självklart efter faror.



På tal om faror; vi har lite olika syn på hur man ska hantera faror -


jag ogillar när arga katter kommer nära och vill gärna statuera


exempel, medan matte säger att det räcker med att vi går därifrån??

Matte har inte heller förstått det här med tid och plats för lek - det


går visst att leka på trottoaren på väg till hunddagis när jag träffar


en kompis - bara ni tar av oss kopplen och inte har så bråttom till


det som kallas jobbet.

Och sedan på eftermiddagen när vi är på väg hem från hunddagis med


tunnelbanan, då får jag hålla koll på att vi går av på rätt station


(eftersom matte pratar i telefon), men det gör inget eftersom de ropar


ut stationernas namn och jag vet vad vår station heter...

Men matte har förstått en grej rätt i alla fall: När de äter och jag


vill få en smakbit, så får jag det - bara jag ber snällt först. Jag är


ju ändå hennes älskling...

Och de är mina älsklingar; speciellt lillhusse (honom hänger jag med


mest, jag ligger i ”vår” säng medan han spelar dator. För att citera


hunden Nutmeg i filmen Isle of Dogs: ”hundar älskar 12-åriga barn”.



Moff - ser fram mot min andra jul snart - det blir spännande att se om


de lyfter in ett träd här hemma igen...

Ha det bra


/Albert och resten av familen Persson

 

 

 

 

MEJA

Meja gott nytt årmeja gott nytt år 1

 

 

 

Gott Nytt År från Meja!

Det har gått ett helt år sen jag skrev, och jag har blivit ett år och åtta månader och Vuxen. Det har hänt en del saker sen sist. Numera är jag den enda hunden i min familj. Minty, som var min kompis och min konkurrent, finns inte mer. Hon

skadade sig i ett ben och opererades men fick komplikationer och njursvikt av medicinen och blev hemskt sjuk, och sen fanns hon inte. Matte har varit jätteledsen, men jag tror hon börjar vänja sig.

Själv tycker jag att det är mycket bättre att vara ensamhund. Jag gillar inte att ha andra hundar för nära, och framför allt inte om de närmar sig mina ben och leksaker - eller mina människor. För människor gillar jag. Även såna små människor som heter Barn.

I julas samlades jättemånga människor hos oss, med sju Barn. Två av dem var så små att de bara kröp. Den ena kröp jättefort efter mig, så till slut smög jag in under soffan och vilade. Då kom han efter och nöp mig i nosen när jag sov. Så jag slickade honom i

ansiktet, och alla sa att jag var jätteduktig med Barn. Men sen tog jag med hans napp under soffan och tuggade sönder den. Jag tror han förstod budskapet, vem det är som bestämmer här. Av alla Barnen tycker jag mest om min Astrid. Hon lär mig konster. Så när matte säger ”sitt” gör jag high five, och när hon säger ”ligg” så skäller jag.

 

Jag går på lite utbildningar också. Vi har börjat på en kurs som heter Nosework, det är jättelätt. Man ska nosa sig fram till nåt som luktar jättestarkt och då får man godis. Ingen konst för nån som spårar viltspår hemma på gården varje dag. Varje natt går det omkring en massa djur på vår gård, och på morgonen följer jag spåren men hittar inga djur. Jo, ibland på kvällen kan jag få syn på några i mörkret, och då skäller jag så att de springer iväg. Jag är inte så förtjust i mörker, saker ser konstiga ut då.

 

En annan utbildning kallas Ringträning. Där har jag bara varit en gång. Det är en konstig sak som jag tror matte har fått för sig efter att ha varit med Mormor Uppfödare och sett mina syskon på utställning. I alla fall gillade jag inte att springa med hundar omkring mig, särskilt inte bakom, så att jag måste vända mig och och påpeka att de springer för nära. Så jag fick springa ensam med matte, och då var det ju ingen konst. Jag har inte heller något emot att stå på ett bord medan främmande människor klämmer på mig. Om de vill titta på mina tänder och säga att de är snygga, så är det ok för mig.

 

Sen har vi ju hemmaträningen. Jag brukar ta en sak och springa snabbt och krypa in under soffan, och så kommer matte med en godisbit och säger tack och så får hon ta den. I går tog jag mattes nya handske och sprang direkt till henne med den och fick en bit skinka. Men när jag såg hur nöjd hon såg ut, blev jag tveksam. Det kan väl inte vara så att hon tror att det är hon som tränar mig? Det får jag fundera lite på.

 

 

 

 

image2image1

Rapport från Meja, januari 2018:



Före jul bröt matte armen och kunde nästan bara vara stilla.

 

Så jag fick bo hela jullovet hos Astrid och hennes föräldrar i Göteborg

 

(Astrid är mattes barnbarn och jag har känt henne jättelänge,

 

för hon kom och hälsade på medan vi var  kvar i valphagen hos mormor).

 

Det var jättemysigt för Astrid hade jullov och var med mig hela tiden,

 

och hela familjen var väldigt lättränad och lärde sig fort hur jag ville ha det.

 

Skönt också att vara enda hund ett tag och få allt gosoch all uppmärksamhet!


Enda nackdelen med Göteborg var att man inte fick springa lös där,

 

så det var ändå lite kul  att komma hem till Solhaga och slippa både halsband och koppel.

 

Jag leker jättemycket med Minty och är nästan lika snabb som hon,

 

men vigare, så vi kan jaga varann länge.

 

Matte säger att Minty har gått ner i vikt

 

sen jag kom och att det är bra, för hon var lite tjock innan.

 

Jag tycker att hon fortfarande är ganska tjock, dubbelt så tung som jag.

 

Hon är en sån där brukshund, som måste jobba för att nån ska vilja ha dom.

 

Vi sällskapshundar behöver bara finnas.



Fast jag jobbar varje dag ändå.

 

Till exempel måste jag kolla sopsorteringen, för ofta kastar dom saker

 

som jag måste ta tillbaka och leka med.

 

 

Och så plockar jag ihop sånt som ligger framme.

 

Roligast är det med grejer som får matte och husse att vilja springa efter mig och leka.

 

Mina favoriter är

 

 

fjärrkontrollen till TV:n och husses läsglasögon, då springer vi fort.

 

Husse försöker lägga glasögonen mitt på matsalsbordet, så att jag inte ska nå.

 

Och dom skjuter in alla stolar av nån anledning.

 

Men jag ser ju att glasögonen ligger på en tidning som jag når, så jag kan lätt dra ner dom.



I Stockholm har vi knappt varit sen matte bröt armen.

 

Men innan hon gjorde det var vi på NK och köpte julklappar.

 

Det var lite kul i början och jag försökte hjälpa till att välja och så,

 

men sen blev det långtråkigt.

 

Men jag skötte mig bra så jag fick flera julklappar.



Idag har vi snöstorm.

 

Vi har inte haft så mycket av det här nya som heter snö,

 

men jag gillar det verkligen och vill gärna ha mer.

 

Det gör Minty också, och nu har vi promenerat och lekt massor i snön

 

 

och jag måste verkligen ta mig en eftermiddagslur i soffan och bli torr igen.



Vi hörs, bästa hälsningar från Meja

 

 

             

                          Brev från Annika om Meja.

IMG_1031.jpegIMG_1043.jpeg

 

Hej Berit,Här är det full fart. Meja växer och busar och verkar må bra. Hon är väldigt uppmärksam och vaksam,

men ganska orädd; smart, envis och glad.

Vig också - hon klättrar över alla kompostgaller oavsett höjd.

Hon har favoritställen på tomten och marken runt omkring som hon kommer ihåg och återvänder till för att gräva ut sorkhål,

äta vildsvinsbajs eller gnaga på en stubbe.

Minty är favoriten både att leka med och att terrorisera.

Bästa hälsningar,
 
Annika

 

 

 

                                                                        

                                                                                               Bella berättar

Hej. Jag heter Bella och är en tibetansk terrier på snart ett år.


Igår fick jag en chock jag började läsa en hundbok som låg framme medans husse och matte var och handlade VARNING alla mina hundkompisar!!

Handboken innehållet en hel snarare oroväckande ( goda råd) eller snarare dåliga som husse och matte läser innan vi får flytta till dom.
Här kommer några exempel
Sovplatsen::
IMG_4099 (2)26755687_1854419861267030_338033785_n

Det är en grov missförstånd att hunden vill ha egen sovplats. Vad ska det vara bra för??Hunden vi...ll ligga i soffan och sängen precis som husse och matte.

 

Skulle du vilja bädda till husse på en filt i halen?? Ja kanske det men hundar snackar sällan högre än husse och bör få ligga utsträckta tvärs över en säng.


Tandborstning:::


Kanske det sämsta människan kommit på.

 

Min tandkräm smakar visserligen leverpastej men varför inte äta den direkt på exempelvis spritsad på en prinskorv istället

för att köra runt den i munnen med en vass borste...BÖR FÖRBJUDAS..


Mellanmål...


Kanske det bästa människan kommit på ----

 

Men inte vill de unna sin bästa vän hunden. En enkel grundregel lyder::::

Varje gång du öppnar kylen så dela med dig till den som sitter nedanför med glansiga ögon och blöt nos.

Du vet vem.


INKALLNING.....


En hund vill inte komma när någon ropar, är det så svårt att förstå???

Vad skulle husse säga om du hela tiden ropade på honom med hög röst inne på Clas Olsson??

Pröva får du se!


Snälla husse och matte läs inre sådana skit böcker.


Hälsningar från mig Bella och förstås mina hundkompisar som jag har skvallrat till.

                                                                                               

 

                               

 

Besökare idag: 205 | Denna månad: 8369 | Totalt: 889867