Dags för ögonlysning, Zonya och jag åkte iväg en timmes bilfärd till veterinärkliniken som ögonlyser. När vi är framme får hon gå runt och lukta lite innan vi kliver in genom klinikens dörrar.

Där glider hon in som om hon vore en berömd operasångerska, en diva eller något annat storslaget. Bevärdigar inte en enda veterinärkliniksbesökare med en blick. Med huvudet högt stegar hon förbi en mängd nervösa hundar, katter, leguaner, fåglar, kaniner och annat smått. De är nerviga och piper, har svårt att sitta stilla hos sina hussar och mattar.

Jag sätter mig på en stol bredvid en kvinna med två små taxar. De blir enormt nyfikna och vill fram. Zonya hoppar automatiskt upp i mitt knä och sätter sig rak i ryggen som en människa och krafsar lätt på min hand. Jag lyfter handen så att den blir i ett läge som om jag höll en serveringsbricka i handflatan. Där, i min handflata placerar hon sin ena tass. Så sitter hon på veterinärkliniken. På baken i mitt knä, rak i ryggen (som en människa som sitter på en stol) och med sin ena framtass placerad lite nonchalant i min hand som jag får hålla upp. Hon säger inget, tittar inte på någon av småkrypen i rummet, som en fisförnäm superdrottning. Plötsligt kommer en djurskötare fram med en flaska ögondroppar och droppar i Zonyas ögon. Ingen reaktion, hälsar inte på skötaren, rör sig inte. Droppa på du bara lille vän, tycks Zonya tänka.

Efter en stund blir vi tillsagda att gå in i ett undersökningsrum. Det är ingen därinne, Zonya kliver in först och hoppar automatiskt upp på en stol vid väggen. Som tur är finns där två stolar så jag slipper stå. Efter en stunds väntan kommer veterinären in. Zonya sitter lugnt kvar på stolen och veterinären ber mig lyfta upp Zonya på undersökningsbordet. Väl uppe så sitter Zonya stilla, lugn och med högt huvud. Veterinären tar på sig alla konstiga instrument på huvudet och släcker lampan, Zonya sitter stilla. Veterinären gör det hon ska. Inte en reaktion på Zonya.. (Herregud tänker jag, om ändå Majken skulle kunna vara så här hos veterinären, för Majken har jag ingen aning om hur hon ska kunna ögonlysas utan nedsövning och de går ju inte överhuvudtaget, för det är en dam som aldrig kan vara stilla och som avskyr veterinärer…)

När ögonlysningen är klar med gott resultat så ber jag veterinären om hon bara kan göra en liten hälsokontroll när hon ändå är i farten. Lyssna på lungor och hjärta, kolla i öronen o s v.
Veterinären börjar undersöka, men när hon står med sitt stetoskop och lyssnar på Zonyas hjärta blir hon alldeles still. Hon lyssnar och lyssnar. Sedan tar hon långsamt av sig stetoskopet vänder sig mot mig och bara stirrar. Va? tänker jag.
Sedan säger hon; ”Det här har aldrig tidigare hänt på den här kliniken”
VA!!!!!!!!!!????????????????? VA E DE?????!!!!!!!! Va e de frågan om????? Vad är det för mystisk, sällsynt, superdödlig sjukdom hon hittat på min älskade superdiva?
”Näej, säger veterinären. Jag har lyssnat och lyssnat.”
JAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!! VA ska hon dö av? Och när? Nu? Herrejävlar jag skulle aldrig bett om nån jävla hälsokontroll!!!!!!!!!!!!
”Vet du hur cool hund du har”, frågar veterinären. Cool hund, vaddå cool hund? Klart jag vet att hunden e cool!
”Jo”, säger veterinären. ”Din hund är så cool och lugn, fast hon är här på kliniken, att hennes hjärta slår som om hon låg hemma i sitt hem i soffan eller nåt. Och det har jag aldrig någonsin varit med om i mitt veterinäryrke, en hund som det inte märks på att hon är på en veterinärklinik.”
PUHHHHHHHHHH, luften gick ur mig. Men kära nån, hon var inte dödligt sjuk, hon var bara sällsynt cool! HURRA! Vi gick ut och betalade och köpte en massa mängd gott hundgodis. Jag var jävligt lycklig när vi gick ut därifrån!

(Zonya är Zelandonis Dirty Dancing)

Viktoria 2008