Valpköparnas Berättelser
Lisa-Marie och orrjakten
Utan att ha tränats på jakt så hänger Lisa-Marie med i skogen och Husse är mäkta imponerad! Det sköts en orre i eländig terräng. Husse var nära att ge upp att finna fågeln. Men Lisa-Marie fortsatte att söka. Hon nosade och krafsade och gnydde vid ett vindfälle, och mycket riktigt, långt nere i riset låg fågeln.
Bytet vaktas i flera dagar efter att Husse tagit tillvara bröstköttet. Sedan förtäres fågeln med fjädrar och allt av Lisa-Marie…
Även rådjur, hare och retsamma rävar drivs från tomten av vår jakthund.
Lisa-Marie och Vargen
När midvinternattens köld är hård fryser sjön Stora Gla till is. Då kan det hända att Glaskogens vargar raskar över isen ända till oss.
Då gäller det att ha koll på små tibetanflickor både morgon och kväll…



Lisa-Marie och Lady Gaga(!)
Ja, de har ett speciellt förhållande, dessa två damer! Spelas Pokerface slår det aldrig fel att Lisa-Marie börjar skälla(irriterat).
Tror det är någon bjällra som pinglar till i låten…
Tindra berättar 14 år gammal,

Hej alla Zelandonis-vänner!
Jag är Tindra(Twinkle för mina engelsktalande vänner)
…ni vet Twinkle…
Twinkle little star….
för jag är ju en klart lysande stjärna.
Jag föddes hos
Bea /Zelandonis kennel den 6 maj-08….
men vem kan tro det?Jag är i utmärkt skick och i fin
form!Det är jag och min matte och husse så glada och
tacksamma för Jag har alla mina tänder kvar,jag ser som
en falk med mina klara bruna ögon,hörseln är också utmärkt
och jag leker och hoppar som en valp…nåja….nästan!
Dessutom är jag väldigt hjälpsam!
Bara äälskar att bära hem paket av alla slag….särskilt
blommor till matte!
Sådär…ville bara berätta lite om mig själv och hur livet kan
vara för en Tibbe- tjej på det 14:e året…
Still going strong!Tjohooo…sålänge ifrån mig:Tindra…vi
hörs!Voff…voff och ha en skön helg alla därute!
Ett brev från Matte Eva
Vår Mille har somnat in, nästan 15 år gammal.
Det här blir ett långt mejl men det finns så mycket att säga om denna fantastiska hund.
Vår sista tid med Mille pågick egentligen under flera år. Han fick grå starr och förlorade även hörseln nästan helt. Vi fick hjälpa honom att hitta och vi lärde oss över tid vad som funkade för att han skulle höra oss.
Det svåraste var ändå hans problem med mage/tarm. Han fick gå på specialkost de senaste åren och även medicinering. Det var ändå värt allt besvär (promenad med full koll så han inte åt något olämpligt) så länge vi upplevde att han hade ett fullvärdigt liv. Han blev en äldre herre men kunde ändå vara som en liten valp ibland.
När han blev så dålig att det var dags så var det inte av något av hans tidigare problem. Det var helt enkelt slut på hans tid. Jag var väldigt tydlig med att han skulle få somna in i min famn vilket han också fick. Vår gemensamma bästa position som vi båda älskade mest.
Lite info om Milles personlighet:
Han var väldigt kontaktsökande och ville vara vän med alla. Utom när han blev äldre. Då hade han svårt för närkontakt, gissar att det berodde på att han inte såg.
Som yngre älskade han att vara med mig i skogen på svamptur eller bara promenad. Han var mycket busig och jag vet inte hur många klädesplagg han tuggat sönder...I slutändan av dagen var han ändå vår älskade Mille!
Ibland var jag säker på att han hade selektiv hörsel men jag förstår att han var en typisk Tibbe.
Han älskade att mysa i famnen och ville gärna bli kliad både här och där. Tokig men otroligt rolig. Det är många gånger som jag legat på golvet och skrattat så jag tappat andan.
Han låg oftast innanför dörren när man kom hem, väntandes på att få hälsa välkommen hem.
Han tyckte mycket om vatten, inte att simma men gärna att plaska. Vi bodde och bor nära vatten så vi gick ofta dit.
Vi har flyttat några gånger under Milles livstid men han har aldrig haft några problem att anpassa sig.
Hans längsta tid bodde vi i Umeå där han hittade många vänner med mycket bus och lek. Sista åren var i Gävle, där vi fortfarande bor. Det var också där hans ålder började göra sig påmind.
Hans älskvärda personlighet från unga år till gammal har verkligen fått mig att inse att OM jag ska ha en till hund så är det en Tibbe!
ALBERT
Hej, här kommer en hösthälsning från mig
Albert (okej,mitt riktiga
namn är Zelandonis F-Beyd-Pa Valentin):
Min matte, husse och lillhusse
har stora krav på mig - det ska gosas,
pussas och så berättar de hela tiden hur
mycket de älskar mig. Varje
dag, fast ibland får jag hjälpa till att
påminna dem lite, jag vet ju
att det är viktigt för dem att få gosa med
mig och min fina päls.
Men jag gör så mycket mer än så - på
helgerna gillar de att gå långa
skogspromenader och då visar jag vägen,
håller koll på att alla är med
och kollar självklart efter faror.
På tal om faror; vi har lite olika syn på hur
man ska hantera faror -
jag ogillar när arga katter kommer nära och
vill gärna statuera
exempel, medan matte säger att det räcker
med att vi går därifrån??
Matte har inte heller förstått det här med
tid och plats för lek - det
går visst att leka på trottoaren på väg till
hunddagis när jag träffar
en kompis - bara ni tar av oss kopplen och
inte har så bråttom till
det som kallas jobbet.
Och sedan på eftermiddagen när vi är på
väg hem från hunddagis med
tunnelbanan, då får jag hålla koll på att vi
går av på rätt station
(eftersom matte pratar i telefon), men det
gör inget eftersom de ropar
ut stationernas namn och jag vet vad vår
station heter...
Men matte har förstått en grej rätt i alla
fall: När de äter och jag
vill få en smakbit, så får jag det - bara jag
ber snällt först. Jag är
ju ändå hennes älskling...
Och de är mina älsklingar; speciellt
lillhusse (honom hänger jag med
mest, jag ligger i ”vår” säng medan han
spelar dator. För att citera
hunden Nutmeg i filmen Isle of Dogs:
”hundar älskar 12-åriga barn”.
Moff - ser fram mot min andra jul snart -
det blir spännande att se om
de lyfter in ett träd här hemma igen...
Ha det bra
/Albert och resten av familen Persson
MEJA


Gott Nytt År från Meja!
Det har gått ett helt år sen jag skrev, och jag har blivit ett år och åtta månader och Vuxen. Det har hänt en del saker sen sist. Numera är jag den enda hunden i min familj. Minty, som var min kompis och min konkurrent, finns inte mer. Hon
skadade sig i ett ben och opererades men fick komplikationer och njursvikt av medicinen och blev hemskt sjuk, och sen fanns hon inte. Matte har varit jätteledsen, men jag tror hon börjar vänja sig.
Själv tycker jag att det är mycket bättre att vara ensamhund. Jag gillar inte att ha andra hundar för nära, och framför allt inte om de närmar sig mina ben och leksaker - eller mina människor. För människor gillar jag. Även såna små människor som heter Barn.
I julas samlades jättemånga människor hos oss, med sju Barn. Två av dem var så små att de bara kröp. Den ena kröp jättefort efter mig, så till slut smög jag in under soffan och vilade. Då kom han efter och nöp mig i nosen när jag sov. Så jag slickade honom i
ansiktet, och alla sa att jag var jätteduktig med Barn. Men sen tog jag med hans napp under soffan och tuggade sönder den. Jag tror han förstod budskapet, vem det är som bestämmer här. Av alla Barnen tycker jag mest om min Astrid. Hon lär mig konster. Så när matte säger ”sitt” gör jag high five, och när hon säger ”ligg” så skäller jag.
Jag går på lite utbildningar också. Vi har börjat på en kurs som heter Nosework, det är jättelätt. Man ska nosa sig fram till nåt som luktar jättestarkt och då får man godis. Ingen konst för nån som spårar viltspår hemma på gården varje dag. Varje natt går det omkring en massa djur på vår gård, och på morgonen följer jag spåren men hittar inga djur. Jo, ibland på kvällen kan jag få syn på några i mörkret, och då skäller jag så att de springer iväg. Jag är inte så förtjust i mörker, saker ser konstiga ut då.
En annan utbildning kallas Ringträning. Där har jag bara varit en gång. Det är en konstig sak som jag tror matte har fått för sig efter att ha varit med Mormor Uppfödare och sett mina syskon på utställning. I alla fall gillade jag inte att springa med hundar omkring mig, särskilt inte bakom, så att jag måste vända mig och och påpeka att de springer för nära. Så jag fick springa ensam med matte, och då var det ju ingen konst. Jag har inte heller något emot att stå på ett bord medan främmande människor klämmer på mig. Om de vill titta på mina tänder och säga att de är snygga, så är det ok för mig.
Sen har vi ju hemmaträningen. Jag brukar ta en sak och springa snabbt och krypa in under soffan, och så kommer matte med en godisbit och säger tack och så får hon ta den. I går tog jag mattes nya handske och sprang direkt till henne med den och fick en bit skinka. Men när jag såg hur nöjd hon såg ut, blev jag tveksam. Det kan väl inte vara så att hon tror att det är hon som tränar mig? Det får jag fundera lite på.


Rapport från Meja, januari 2018:
Före jul bröt matte armen och kunde nästan bara vara stilla.
Så jag fick bo hela jullovet hos Astrid och hennes föräldrar i Göteborg
(Astrid är mattes barnbarn och jag har känt henne jättelänge,
för hon kom och hälsade på medan vi var kvar i valphagen hos mormor).
Det var jättemysigt för Astrid hade jullov och var med mig hela tiden,
och hela familjen var väldigt lättränad och lärde sig fort hur jag ville ha det.
Skönt också att vara enda hund ett tag och få allt gosoch all uppmärksamhet!
Enda nackdelen med Göteborg var att man inte fick springa lös där,
så det var ändå lite kul att komma hem till Solhaga och slippa både halsband och koppel.
Jag leker jättemycket med Minty och är nästan lika snabb som hon,
men vigare, så vi kan jaga varann länge.
Matte säger att Minty har gått ner i vikt
sen jag kom och att det är bra, för hon var lite tjock innan.
Jag tycker att hon fortfarande är ganska tjock, dubbelt så tung som jag.
Hon är en sån där brukshund, som måste jobba för att nån ska vilja ha dom.
Vi sällskapshundar behöver bara finnas.
Fast jag jobbar varje dag ändå.
Till exempel måste jag kolla sopsorteringen, för ofta kastar dom saker
som jag måste ta tillbaka och leka med.
Och så plockar jag ihop sånt som ligger framme.
Roligast är det med grejer som får matte och husse att vilja springa efter mig och leka.
Mina favoriter är
fjärrkontrollen till TV:n och husses läsglasögon, då springer vi fort.
Husse försöker lägga glasögonen mitt på matsalsbordet, så att jag inte ska nå.
Och dom skjuter in alla stolar av nån anledning.
Men jag ser ju att glasögonen ligger på en tidning som jag når, så jag kan lätt dra ner dom.
I Stockholm har vi knappt varit sen matte bröt armen.
Men innan hon gjorde det var vi på NK och köpte julklappar.
Det var lite kul i början och jag försökte hjälpa till att välja och så,
men sen blev det långtråkigt.
Men jag skötte mig bra så jag fick flera julklappar.
Idag har vi snöstorm.
Vi har inte haft så mycket av det här nya som heter snö,
men jag gillar det verkligen och vill gärna ha mer.
Det gör Minty också, och nu har vi promenerat och lekt massor i snön
och jag måste verkligen ta mig en eftermiddagslur i soffan och bli torr igen.
Vi hörs, bästa hälsningar från Meja
Brev från Annika om Meja.


Hej Berit,Här är det full fart. Meja växer och busar och verkar må bra. Hon är väldigt uppmärksam och vaksam,
men ganska orädd; smart, envis och glad.
Vig också - hon klättrar över alla kompostgaller oavsett höjd.
Hon har favoritställen på tomten och marken runt omkring som hon kommer ihåg och återvänder till för att gräva ut sorkhål,
äta vildsvinsbajs eller gnaga på en stubbe.
Minty är favoriten både att leka med och att terrorisera.
Bella berättar
Hej. Jag heter Bella och är en tibetansk terrier på snart ett år.
Igår fick jag en chock jag började läsa en hundbok som låg framme medans husse och matte var och handlade VARNING alla mina hundkompisar!!
Handboken innehållet en hel snarare oroväckande ( goda råd) eller snarare dåliga som husse och matte läser innan vi får flytta till dom.
Här kommer några exempel
Sovplatsen::


Det är en grov missförstånd att hunden vill ha egen sovplats. Vad ska det vara bra för??Hunden vi...ll ligga i soffan och sängen precis som husse och matte.
Skulle du vilja bädda till husse på en filt i halen?? Ja kanske det men hundar snackar sällan högre än husse och bör få ligga utsträckta tvärs över en säng.
Tandborstning:::
Kanske det sämsta människan kommit på.
Min tandkräm smakar visserligen leverpastej men varför inte äta den direkt på exempelvis spritsad på en prinskorv istället
för att köra runt den i munnen med en vass borste...BÖR FÖRBJUDAS..
Mellanmål...
Kanske det bästa människan kommit på ----
Men inte vill de unna sin bästa vän hunden. En enkel grundregel lyder::::
Varje gång du öppnar kylen så dela med dig till den som sitter nedanför med glansiga ögon och blöt nos.
Du vet vem.
INKALLNING.....
En hund vill inte komma när någon ropar, är det så svårt att förstå???
Vad skulle husse säga om du hela tiden ropade på honom med hög röst inne på Clas Olsson??
Pröva får du se!
Snälla husse och matte läs inre sådana skit böcker.
Hälsningar från mig Bella och förstås mina hundkompisar som jag har skvallrat till.